Här hemma har vi börjat köra med lchf. Eller rättare sagt min man har börjat och jag kör lite som jag vill. Jag har turen som har en man som har tagit på sig ansvaret att laga maten dvs. Lchf mat. Eftersom det är han som har varit på en lchf kurs och verkligen brinner för det. En annan är glad att slippa laga maten 😃 men som sagt jag tycker inte jag blir mätt på den maten och sen stilla börjar jag fundera på om det verkligen är så bra att äta så mycket kött som vi gör. Någon som kan det här med lchf? Kan ni något recept som inte innehåller kött? 

Nu ska jag ta och hänga tvätten som har precis blivit klar ☺

Önskar er en trevlig dag.

Ha det! ☺

Nedräkningen har börjat.. Nu är det några månader kvar av min föräldraledighet. Varför ska det gå så fort för? 😕 Tycker min son är alldeles för liten att börja förskolan om några månader... Men jag har inget val 😕 för att vi ska kunna köpa radhus så krävs det att jag har börjat jobba. Men! Jag har bestämt mig att vara hemma med nästa barn tills han/hon är 1.5 år minst. Tycker att det alldeles för tidigt att sonen ska börja på förskolan när han är 1 år och 3 månader. Det som är tur är att sonens far tar hand om inskolningen och inte jag.  Eftersom det hade varit nog riktigt jobbigt att behöva ta den. När jag börjar jobba så är sonens far föräldraledig och skolar in sonen. Under den tiden hinner jag kanske att "vänja" mig vid tanken att sonen går på förskolan och känna en aning trygghet i att min son är iallafall med sin far. Jag tror säkerligen min son kommer ha det roligt på förskolan och få lära känna nya människor. Han har alltid varit så otroligt social av sig. Men frågan är.. Kommer de se min son? Kommer hans behov bli tillgodosedda? Kommer han att trivas? Kommer han vara trygg? 

Ni som har skolat in era barn på förskolan, vad har ni för upplevelser? Positivt/negativt?

Nu ska jag fortsätta att leka med sonen.

Önskar er en fortsatt trevlig dag ☺

Ha det!

Gårdagen var en katastrof...

Jag och maken hade beställt hem en matta (vi håller på och renovera hallen). Inget konstigt i det kanske. Vi hade även en läkartid för sonen klockan 15:00. Mellan klockan 10-14:00 skulle mattan lämnas. Jag och maken kände att det skulle fixa sig. Vi lät sonen ta sin lunchvila i vagnen. Men nu kommer vi till hur allt bara slutade i katastrof..

Vädret var kanske inte det roligaste. Det var kallt och blåsigt. Klockan blev 14:00 och händerna var alldeles röda och kalla av kylan. Sonen hade precis vaknat i vagnen men låg väl skyddad och hade det varmt och skönt. En annan frös som en gris fast! Man hade en vinterjacka och vantar. Händerna blev alldeles röda och stelfrusna. När klockan blir 14:00 börjar vi ana oråd. Jag ringer ett samtal för att se vart sjutton leveransen är någonstans och till svar fick jag att det skulle dröja 15 minuter. Okej det är lugnt tänker jag eftersom vi skulle hinna till läkaren då. Föraren hörde av sig att det bara skulle ta 15 minuter. Jag kände hur lugnet börja sprida sig i kroppen. Under tiden hämtar maken bilen och ställer sig på gästparkeringen för att invänta leveransen av mattan. 

När maken kommer med bilen så lägger vi in vagnen och sätter fast sonen i bilen. Klockan hinner bli 14:25 och jag känner en lätt panik och ringer upp föraren åter igen som lovar dyrt och heligt att han är på gång. Men klockan hinner bli 14:50. Under denna tid ledsnade sonen och började gråta. Jag ringer och skäller ut föraren och frågar vart ... Han var någonstans!? Och att han hade lovat snart i en timmes tid att han skulle komma inom 10 minuter. Jag och maken blir osams även . Eftersom det är viktigt att han kommer iväg. Maken åker iväg mer sonen till bvc och jag inväntar leveransen med vagnen. Föraren kommer och är lugn som en filbunke. Ursäktar sig och  sa att kunden var besvärlig. Jag kände att jag inte orkade bråka och sa ursäkt ifrån min sida. Han lastade på mattan på vagnen och jag började fundera på hur sjutton jag skulle lyckas ta mig upp till lägenheten. Med en tre meters matta som väger över 20 kilo helt själv. Men som tur var!  Så kom maken tillbaka (när han fick höra att mattan hade kommit) och han lastade snabbt in mattan i bilen och vagnen. Jag hoppade in i bilen och vi åkte fort ner till läkaren och jag hann!! 

Efter läkarbesöket så lovade jag dyrt och heligt att dagen efter så skulle vi bara vara hemma och ta det lugnt. Sagt och gjort, idag har vi bara varit ☺

Önskar er alla en bra dag!

Ha det!

Men äntligen! Äntligen har jag fått sovit ut! Efter nästan 10 månader och knappt ingen sömn. Inatt fick jag sova från 20:30-03:38 och 04:00-07:30. Slutade även som sagt med amningen förra veckan helt och hållet och det har varit många ledsna nätter sen dess. Jag har erbjudit vatten de stunderna han har vaknat men max 2 gånger har jag behövt kliva upp och ge välling då inget har fungerat. Kan det bero på att han äter mer och håller sig mättare om dagarna? Kan det vara för att han fick kvällsmat så nära läggningen som möjligt? Kan det vara för att han fick vara uppe till 20:30 istället för att läggas vid 19:00 tiden? Eller handlade detta om att igår så sov han inte så mycket under dagen? Känns som man får laborera sig fram för att se vad som var orsaken till att han sov så länge. Men för första gången så känner jag mig äntligen utvilad och det vill jag inte riktigt skriva ut 😂 eftersom det kan snabbt ändras. Men jag känner mig som en levande människa idag ☺ annars brukar jag gå på någon form av sparad energi och en tung trötthetskänsla i kroppen. Men inte idag! ☺ äntligen...

Ha det!

Det här med att sluta amma på natten..

Är nog bland det jobbigaste jag går igenom just nu.. Visst det kanske inte låter så jobbigt med det är det! För det känns som hjärtat går i tusen bitar. Men man vet att det är för sonens bästa. Han är snart 10 månader gammal och för hans tänder är det inte bra och hans aptit  (har läst om det någonstans).  Detta intalade jag mig gång på gång natten till idag när jag erbjöd honom vatten istället. Han får mat under dagen och bvc sa att det inte skulle vara någon fara att sluta med nattmål. Men! Om det skulle vara så att det blir näst intill omöjligt så ja. Jag har välling förberett. Får se hur denna natt kommer bli 😕 för just nu är maken inne i sovrummet och försöker lägga honom. Men sonen verkar inte vilja sova då han tydligen bara vill leka.. 

Några fler som har varit med om detta? 

Har ni några tips?

För just nu kör vi på mycket närhet. Erbjuda vatten. Men vi har välling förberett om det skulle vara så att det är omöjligt. Vi låter han även sova tillsammans med oss (han sover annars i spjälsängen). Men vi tror att det är det bästa nu för sonen. Att han får den tryggheten nu när vi utesluter något som han är så van vid. 

Så sitter just nu i soffan och känner mig lite små ledsen faktiskt. Jag vet att det är för sonens bästa men.. det gör ont ! Och neka han och se han ledsen...

Ska strax slå sonen och maken följe. Förhoppningsvis får jag sova lite mer.. 

Ha det!

ZzZz... säger jag bara!

På det eviga plockandet och städandet. Några fler som känner så? Ibland önskar jag att man hade något som drog åt sig allt som inte borde finnas dvs damm och grus som kommer utifrån. Eller varför inte bara alla dessa leksaker som ligger på golvet. Det enda jag gör om dagarna som det känns som är att städa. Städa.. laga mat. Tvätta tvätt. Hänga tvätt. Stryka tvätt. Det är som det aldrig tar slut..  Och det spelar ingen roll hur slut en annan är på det. För det bara fortsätter. Nåväl! Nu ska jag plocka vidare 😕

Ha det!

Hej!

Vad roligt att du hittade till min blogg! Kanske bäst att börja presentera mig själv som ligger bakom dem här bloggen. Jag heter Jeanette och bor i Stockholm tillsammans med min familj. Kommer ifrån Eskilstuna egentligen men flyttade till Stockholm pga jag träffade min man som jag har levt ihop med nu i snart 6 år. Vart tog tiden vägen!? Jag är 26 år. Men fyller 27 i november. Ångest.. Snart är man 30... Men iallafall! :) nu vet ni lite om mig. Jag tänker inte dra ut mer på det hela utan kör igång nu på en gång. 

Egentid vad är det? När man har barn så är egentid inte så vanligt. Okej inte för mig. Jag har nog självmant valt bort egentiden för jag tycker egentid är mer som en tid då man är ensam. Vem vill vara ensam egentligen? Inte jag iallafall. Tycker det känns otroligt svårt att vara ifrån sitt barn. Jag menar vad ska man göra av tiden? Visst sova, äta varm var eller varför inte bara vara. Men sen då? Då skulle nog en uttråkadhet smyga sig på och man skulle nog fundera. Vad gör ....?hur mår han? Är han mätt, glad och nöjd? Och sen skulle man känna en oro smygandes.. sakta.. sakta och pang! Oron ökar och man börjar bita på naglarna i ren frustration hade jag nog tok städat bara för att tänka på något annat och om han hade varit borta igen timme så hade det känts som en evighet. Att vara med mitt barn är avkoppling för mig. Visst! Nu säger jag inte att det är dans på röda rosor ibland. Sömnlösa nätter. Stress. Laga mat i toner av ett barn som är uttråkad och skriker lägg till att man är trött som en apa för att jag inte sovit pga avvänjning av nattamning och försökt förgäves med vatten istället för amning. Men sen slutar det med att man ändå ammar för att man är så trött.... Men nog om det! :) trots allt det är det så värt att vara mamma. 

Önskar er alla en trevlig fredag!

Ha det!